Johanna Frändén, Aftonbladet, presenterar en märklig analogi: hon jämställer exponering av kvinnors bröst med att visa ansiktet (länk). Jämförelsen haltar förstås betänkligt och det är ganska enkelt att förklara varför.
Att visa ansiktet är avgörande för den mellanmänskliga kommunikationen (Gladwell, 2005). För den som tvingas avstå denna självklara rättighet uppstår ett socialt handikapp. Sammandragning av ansiktets muskulatur ger nämligen återkoppling till hjärnans limbiska system. Omvänt exponeras aktiviteter i hjärnans limbiska system i ansiktet. De kallas då affekter. Ansiktsuttrycken är en del av så kallad icke-verbal kommunikation. Ansiktets många muskler möjliggör en bred repertoar av uttryck som utgår från sex grundemotioner: ilska, avsky, rädsla, ledsamhet, överraskning och glädje (läs mer om emotioner).
Ponera nu Frändéns idé, att jämställa exponeringen av ansiktet med exponeringen av kvinnans tuttar. Vilken information kan man förvänta sig?
Så vitt jag förstår har evolutionen premierat amning samt förmågan att väcka sexuell lust hos motparten. Båda bidrar till att säkerställa den genetiska överlevnaden (osäker på hur man ska vikta faktorerna i förklaringsmodellen). Vilken övrig repertoar kan man förvänta sig av nämnda tuttar?
Förutom att vara statiska kan de röras i sidled, höjdled och kanske i den så kallade "helikoptern" (här krävs sannolikt övning för att nå rätt nivå på färdigheten). Visst handlar det också om icke-verbal kommunikation, men samtidigt är tutt-kommunikation rätt så begränsad jämfört med ansiktets många affekter. Det finns fog för att att hävda att tuttarna inte bidrar på samma sätt, rent kommunikativt, som ansiktet när det gäller den mellanmänskliga kommunikationen.
Idén att skyla ansiktet är ett hederskulturellt påhitt som vi i västvärlden anammat en gång i tiden men som vi genom kunskapsutveckling lämnat bakom oss. I hederskulturen ökar det sociala trycket på tjejer att skyla ansiktet betänkligt i takt med att de närmar sig 12 års ålder (genomsnittlig könsmognad kickar in då). Frändén vill göra ifrågasättandet av denna kränkning till något främlingsfientligt, när det egentligen handlar om en påminnelse om vikten av jämställdhet mellan könen - varför ska flickor men inte pojkar skyla ansiktet?
Det man undrar är vilka intentioner Frändén har när hon springer omkring och visar sina tuttar? Förvisso sker det i en dröm, men man ska komma ihåg att inom andra mytologier är drömtydning "på riktigt". Eftersom evolutionen begränsat tuttarnas affektiva uttryck kanske man kan dra slutsatsen att Frändén på det här sättet blivit lite enkelspårig i sitt resonemang?
Förutom att vara statiska kan de röras i sidled, höjdled och kanske i den så kallade "helikoptern" (här krävs sannolikt övning för att nå rätt nivå på färdigheten). Visst handlar det också om icke-verbal kommunikation, men samtidigt är tutt-kommunikation rätt så begränsad jämfört med ansiktets många affekter. Det finns fog för att att hävda att tuttarna inte bidrar på samma sätt, rent kommunikativt, som ansiktet när det gäller den mellanmänskliga kommunikationen.
Idén att skyla ansiktet är ett hederskulturellt påhitt som vi i västvärlden anammat en gång i tiden men som vi genom kunskapsutveckling lämnat bakom oss. I hederskulturen ökar det sociala trycket på tjejer att skyla ansiktet betänkligt i takt med att de närmar sig 12 års ålder (genomsnittlig könsmognad kickar in då). Frändén vill göra ifrågasättandet av denna kränkning till något främlingsfientligt, när det egentligen handlar om en påminnelse om vikten av jämställdhet mellan könen - varför ska flickor men inte pojkar skyla ansiktet?
Det man undrar är vilka intentioner Frändén har när hon springer omkring och visar sina tuttar? Förvisso sker det i en dröm, men man ska komma ihåg att inom andra mytologier är drömtydning "på riktigt". Eftersom evolutionen begränsat tuttarnas affektiva uttryck kanske man kan dra slutsatsen att Frändén på det här sättet blivit lite enkelspårig i sitt resonemang?
Underbart subtil sarkasm. Tack för den texten!
SvaraRadera/Bashflak
Lysande!
SvaraRadera