Mammors lögner till barn, härskartekniker, Christina Hoff Sommers: The War Against Boys; Susanna Alakoskis faktoida perspektiv på Våld i nära relationer; Mpho Tutus Ubuntu och amnesti

Mammor ljuger för sina barn för att kontrollera dem. Det kallas instrumentell lögn. Jämför relationsaggressivitet som också kan jämföras med det klassiska begreppet härskartekniker; likheterna är slående. Susanna Alakoski säljer faktioden Mäns våld mot kvinnor i form av en pjäs på Uppsala stadsteater. Hoff Sommers The War Against Boys visar på diskriminering av pojkar i skolan. Mpho Tutu, människorättsaktivist verksam i Kapstaden, menar att man bör tillämpa ubuntu och amnesti; dessa kan tillämpas på förövare av umgängessabotage.

En aktuell studie indikerar att lögnen är ett vanligt verktyg för mammor som strävar efter att kontrollera barnen: Most parents 'lie to their children' BBC.
I sammanhanget är det viktigt att poängtera att hemmet är en kvinnlig domän i de flesta kultur. Det betyder att den som använder instrumental lying oftast är en mamma.

Om föräldrarna inte längre bor på samma adress och om barnen tvingas avstå kontakten med sin pappa, då kan ett hot (instrumentell lögn) från mamman vara att hon ska lämna landet om barnen inte gör som hon säger. Fundera själv hur du tror det skulle påverka någon som är liten.

Eftersom barnet i det läget bara har en förälder att tillgå blir situationen synnerligen påfrestande på ett emotionell plan - det gäller att hålla fast i den falska trygghet som som mamman representerar. Barn tänker ju inte att det bara är att ringa upp pappan, eller bara åka eftersom de instrumentella lögner har så stark påverkan på en liten människa. Jämför  gärna med fenomenet Parental alienation Disorder (Bernet, 2008; Bernet m fl. 2010).

En annan typ av kvinnors överdrivna kontrollbehov är härskartekniker. Två organisationskonsulters, Helene Thomsson och Ylva Elvin-Nowak, båda disputerade i psykologi, har skrivit en bok om härskartekniker. Synliggör härskarna på jobbet, Arbetsliv; Nya härskartekniker när kvinnor tar makt, SvD. De menar:

... att det numera inte går att kategorisera teknikerna som man tidigare gjort, framför allt för att den forskningen byggde på att det var män som härskade över kvinnor eftersom det helt enkelt inte fanns några kvinnor på maktpositioner.

I en faktaruta till höger om huvudtexten ger SvD en historisk beskrivning av begreppet som påstås ha myntats i Norge av psykologen Ingjald Nissen. Nissen menade då att det fanns nio olika typer av härskartekniker. Dessa reducerades senare av socialpsykologen Berit Ås, som nöjde sig med fem stycken:

1. Osynliggörande
2. Förlöjligande
3. Undanhållande av information
4. Dubbelbestraffning
5. Påförande av skuld och skam.

Låt oss göra en Karl-Bertil Jonsson. Vi stannar till lite och gör en jämförelse med en studie om relationsaggressivitet (Crick & Grotpeter, 1995). Prevalensen för relationsaggressivitet rör i stort sett bara kvinnor:

1. When mad, gets even by keeping the person from being in their group of friends (faktorladdning: 0.763),
2. Tells friends they will stop liking them unless friends do what they say (faktorladdning: 0.772,
3. When mad at a person, ignores them or stops talking to them (faktorladdning: 0.837),
4. Tries to keep certain people from being in their group during activity or play. (tabell 1, s. 713).

Anm. Studien är gjord på flickor och pojkar som just nått puberteten. Dock är det så att det beteende som observeras håller i sig långt upp i vuxen ålder.

Det Ås kallar osynliggörande påminner starkt om punkterna 1 och 3 i Crick och Grotpeters studie. På samma sätt finns det en association mellan punkten 3 - undanhållande av information (Ås) och punkten 4 i Crick och Grotpeter.

Punkterna 2, 4 och 5 (Ås) kan rent semantiskt associeras med punkterna 1 - 4 i Crick och Grotpeter. Att utestänga någon kan tolkas som ett sätt att antingen förlöjliga eller skuldbelägga. Gör gärna din egen analys av de båda skalorna och föreslå annan slutsats.

Helene Thomsson och Ylva Elvin-Nowak hävdar att de studerat härskartekniker och att det finns en förekomst även hos män. Följande beteende skulle då vara utmärkande:

Den bullrige chefen är ett sådant exempel. Han är positiv och glad, skämtar mycket och härskar över sina underordnade genom att vara trevlig. 

Det här är konstigt. Skulle trevnad vara ett sätt att styra och ställa (som ju för övrigt är typiskt kvinnligt)? Män är ju i regel underordnande i sitt beteende och väldigt förtjusta i konsensus - att skapa samsyn innan ett beslut tas.

Vidare menar Thomsson och Elvin-Nowak att härskartekniker bara funkar om omgivningen tillåter det och att det handlar om ett spel. Frågan är om det finns validerad kunskap som stödjer det påståendet?

Härskartekniker/relationsaggressivitet har mer sannolikt uppstått hos kvinnor för många miljoner år sedan, då våra förfäder var jägare och samlare; männen samlades i lag (jämför gärna fotboll och hockey) för att söka mat medan kvinnorna vara kvar i lägret där de samlade nötter och rötter samt styrde och ställde, vilket i en sådan utsatt miljö (långt före det moderna samhällets uppkomst) förefaller vara ett naturligt beteende och en förutsättning för artens överlevnad. I ett modernt samhälle får det förödande konsekvenser.

-----------------------------------------------------------------------

Författaren Susanna Alakoski sätter upp en pjäs vid Uppsala stadsteater för att synliggöra kvinnomisshandel: Kvinnors röster om män som slår, UNT. Alakoski huserar enligt egen utsaga på den politiska vänsterkanten (V eller Fi) vilket innebär att hon sannolikt har en marxistisk - extremistisk syn på tillvaron. I den miljön fortlever ideologiska faktoider på samma sätt som inom gammaldags tillämpning a religion. Forskningsperspektivet av våld i nära relationer, som visar att kvinnor står för hälften av förekomst och skador beträffande fysiskt våld i hemmet och som dominerar psykiskt våld, ersätts då av faktoiden Mäns våld mot kvinnor. Alakoskis pjäs heter Ett lyckligt slut och temat är hopp:

Hopp är det ord som ständigt dyker upp under samtalet med Susanna Alakoski som just nu är aktuell med pjäsen Lyckliga slut på Uppsala stadsteater. Hopp om att kunna ta sig ur en våldsam relation. Hopp om förändring (från artikeln).

Men i pjäsen, som bygger på Alakoski's bok, låter man bara kvinnor komma till uttryck. Och det handlar om hur de lyckats ta sig ur det som de kallar destruktiva förhållanden:

Här finns berättelser om hotfulla pappor, om hur det är att vara liten och rädd. Om hur det är att vara ung och bli utsatt för en gruppvåldtäkt. Hur det är att se sin mamma bli slagen eller att leva med en man som slår.

Alakoski är förvisso romanförfattare, fiction på engelska, och det är kanske därför som ingenting om kvinnors relationsaggressivitet eller fysiska våld, som ju tillsammans är betydligt vanligare än mäns fysiska våld, omnämns.

Man kan undra varför så många människor tycker det är värre när en man slår en kvinna jämfört med när en kvinna misshandlar en man? Kvinnor står ju för hälften av förekomst och skador beträffande fysiskt våld i nära relationer och dominerar det psykiska våldet. Prevalensen, dvs. utbredningen, är 10-15 % respektive 20-30 % av den vuxna populationen (18-65 år typ!).

Om Alakoski varit lite påläst, och inte så ideologisk eller känslomässig (dysrationell) i sin ansats, hade hon velat synliggöra offren för våld i nära relationer - barn. Observera att den typiska förövaren är en kvinna.

Man undrar hur det är att vara barn och se mamma slå pappa? Läs om kvinnors våld i norska Verdens Gang: Mishandlet ektemannen i over 40 år) samt ett tidigare "Julen är en fin familjehögtid för de allra flesta men för vissa börjar nu ett rent helvete", , UNT.

-----------------------------------------------------------------------

Christina Hoff Sommers: The War Against Boys recenseras i lifesitenews: Eliminating feminist teacher bias erases boys' falling grades, study finds.

Boys are falling significantly behind in grades, “despite performing as least as well as girls on math tests, and significantly better on science tests.”

it's: “surprising that although boys out-perform girls on math and science test scores, girls out-perform boys on teacher-assigned grades”.

Påståendet att flickor skulle prestera betydligt bättre än pojkar i skolan bemöts med en faktaorienterad artikel som snarare pekar på att det finns en negativ association mellan kvinnliga lärare som anammar en feministisk pedagogisk stil och pojkars skolprestation. Jämför Hart & Riesly (1995) samt tidigare posten "Allra sämst mådde barn som bodde enbart hos en förälder", Malin Bergström (via DN), där finns ytterligare några referenser.
Förklaring: kvinnodominans följt av för mycket fokus på tjejerna. Kvinnor föredrar att premiera sitt eget kön. Överraskad!?

Tack för tipset André Åkerlund.

-----------------------------------------------------------------------

Mpho Tutu, är människorättsaktivist verksam i Kapstaden, som beskriver hur hennes egen pappa, Desmund Toto och Nelson Mandela hanterade situationen efter avskaffandet av apartheidsystemet, där den vita minoritetsbefolkningen genom apartheid förtryckte den svarta i vad som  kan beskrivas som en hemsk hederskultur.
Mandela och Tutu (och sannolikt några till) lät inrätta en sanningskommission där först offren fick berätta sin version om vilka övergrepp han eller hon blivit utsatt för. Sedan fick förövaren träda fram och berätta sin version och be om amnesti. I botten låg idén om ubunta - medmänsklighet.

Man kan tänka sig en sanningskommission i Sverige (och de övriga västländer som vill hänga på) där kvinnor som begår umgängessabotage får träda fram och berätta sin version och sedan begära amnesti. Samma gäller personalen i svenska domstolar som av hävd deltar i nämnda umgängessabotage genom beslut om ensam vårdnad - utestänga barns papparelation. Sedan får barnen bestämma resten ...