TV4, Efter 10. Spelar det biologiska ursprunget någon roll för barns känslomässiga anpassning samt Dan Ekborgs relationsaggressiva mamma.

TV4:s Efter 10 gästas av en dansk tjej, Ida, som letar efter sin biologiska pappa. Hon kom till genom insemination och kallar sig donatorbarn. Alltså: hon har växt upp utan att känna till sin pappas identitet och därmed aldrig fått en tät och nära kontakt med honom. Forskning visar att såna erfarenheter hämmar barns emotionella anpassning. 
Hemma i Danmark träffade Ida andra donatorbarn och det visade sig att flera av dessa hade samma nummer på donatorn som hon själv. De var alltså syskon och det verkade vara till stor glädje för dem alla. Det som skilde dem åt var att Ida länge velat veta vem hennes pappa var medan syskonen påstod att de inte var intresserade av att veta. Det sistnämnda är dock osannolikt. Mer sannolikt är att de alienerat sig från tanken på grund av hänsyn till de tillgängliga föräldrarna. Efter att syskonen umgåtts lite delade alla intresset för att söka rätt på pappa. (Det borde betyda att det är bra att barn sköter dessa frågor utan tillgängliga föräldrars inblandning.)

Idén att låta kvinnor inseminera låter bra ur ett vuxenperspektiv, men ur ett barnperspektiv blir det inte riktigt lika självklart (hela bloggen handlar ju om vikten av föräldrarelationer så här ombeds du som läsare att läsa tidigare poster, alternativt, kolla referenslistan för att hitta förstahandsreferenser).

Programmet blir en illustration av det absurda med insemination när en donator kan bli pappa till mer än 100 barn som inte får chansen att träffa honom förrän de blivit typ 18 år.

Barn har har behov att tät och nära kontakt med pappa under de fem viktiga levnadsåren stora delar av den grundläggande kognitiva utveckling sker.

I slutet av inslaget frågar Malou om Ida skulle kunna göra som sin mamma när hon själv ska bli förälder? Idas affekter skriker nej men ackompanjeras av en lång verbal diplomatisk utläggning ...
Kontentan är förstås att hon inte vill att hennes egna barn ska drabbas av en pappalös uppväxt.

Sedan kommer en forskare, docent i psykologi, som följt svenska barn som kommit till genom insemination (N=400). Hon hävdar att hela 385 (96,5 %) av dessa barn inte önskar veta identiteten på sin pappa!?
En naturlig följdfråga borde vara: hur har docenten validerat resultatet?

Docenten berättar att kunskap om barnens vilja tagits fram genom intervjuer med de tillgängliga föräldrarna. Svaret handlar då sannolikt om de tillgängliga föräldrarnas syn på saken - att inte få konkurrens av barnets biologiska föräldrar.

Sedan frågar Malou docenten om hur viktigt det är för barn att träffa sin pappa.

Forskning demonstrerar sedan 40-50 år att det är synnerligen viktigt för barn att ha en tät och nära papparelationen. Responsen är emotionell anpassning som påverkar allt möjligt och specifikt kognitiv utveckling (skolprestation).

Docenten svarar på något helt annat - att barnen själva kan välja ... Sedan kommer de in på frågan vad donatorerna tycker. Barnperspektivet kom alltså inte fram över huvud taget.

I nästa inslag är stjärnskådisen Dan Ekborg gäst. Det handlar om allt möjligt  men även om relationen mellan honom och hans mamma. När Dan Ekborg var ung ska mamman ha hävdat att han skulle skämma ut pappans namn (Lars Ekborg) om han sökte scenskolan. Hon ska även vid 70 ålder ha sagt att "utan mitt motstånd hade du inte blivit någonting". Ekborg berättade innan att han gått i terapi för olika ångestsymptom ...